lördag 18 mars 2017

Ekonom och ekonomi är ett missbrukat begrepp!

Att vara ekonom eller att använda ordet ekonomi i samband med sin titel eller när man beskriver vem man är, förpliktigar. Ekonom är inte vilken titel eller arbetsbeskrivning som helst. Begreppet ekonomi antyder något mer än vad man gör. Ekonomi är en förmåga, en talang eller en egenskap snarare än ett "jobb".


Serieentreprenörer är den yrkeskategori som snarare skulle kallas för ekonomer än de som huvudsakligen jobbar med att hålla ordning på siffror eller hantera bokföring av varierande slag.

Detta påstår jag tämligen oblygt för att göra en poäng med och inte får att hoppa på en yrkesgrupp. Jag driver själv en redovisningsbyrå och jobbar med många utbildade ekonomer så det är inte dem jag vill åt. Det är snarare en fråga om hur vårt användande av språket begränsar och beskär vår upplevda verklighet.

Förr kallade man det för bokhållare och på de flesta språk så heter det fortfarande bokföring det man håller på med när man är en bokförare eller bokhållare eller liknande. I Sverige kallar vi det för ekonom eller bokföringsekonom eller ekonomiassistent osv. Vi har valt att dra in begreppet ekonomi i bokföring trots att bokföring inte har ett endaste dugg att göra med ekonomi.

Ekonomi är begreppet för läran om att hushålla med ändliga resurser och en ekonom är därmed en person som har färdigheter och förmågor inom detta område. Att bokföra historiska data efter att någonting har hänt har ingenting med denna lära om hushållning av resurser i brist att göra.

Ekonomer kallar man även de tjänstemän som jobbar på t ex bank trots att de sällan eller aldrig är speciellt ekonomiskt läskunniga. De är jätteduktiga på många andra saker men ekonomi är inte det man i första hand förknippar med banker eller banktjänstemäns unika förmågor.

Jag är medveten om att detta sannolikt dyker upp som en attack på en yrkeskår men min reflektion är mycket mera viktig än så. Jag vill nämligen komma åt det problem som uppstår när någon människa i något sammanhang överlåter till någon annan att vara den som tittar på ens liv från det ekonomiska perspektivet.

Att man inte kan överlåta till någon annan att leda ens liv tror jag att de flesta kan hålla med om. Det är dock inte lika självklart för alla att det är en själv som måste ha ett intresse för att hushålla med sina egna resurser i livet. Det är ju det som ÄR att leda sitt liv!

Att leda sitt liv är att hushålla med ändliga resurser, dag ut och dag in i stort och i smått. Det finns ingen annan som kan göra det än en själv så klart och det är det som är ekonomi. Att vara ekonomiskt läskunnig ter sig då närmast som en nyckelkompetens för att leva ett liv som fungerar. Ett liv där de resurser man har räcker till det de skall räcka till och i den mån man önskar fler resurser som man inte har så vet man hur man handlar och byter resurser med andra så att man får tillgång till det man önskar sig.

Det är detta som är ekonomi, det är detta som är att leva och det är detta som är livet.

Alla delar av en människas liv kan beskrivas i ekonomiska termer för alla delar i en människas liv förvaltar vi och de är ändliga. Man kan påstå att vårt liv är summan av alla våra relationer och var och en av dessa relationer är något vi har att förvalta. Gör vi det väl så blir det mer, fler, bättre och mer värdefulla. Gör vi det undermåligt så blir de sämre, färre och av lägre kvalité.

Samma sak med den tid vi är givna, den förvaltar vi klot eller mindre klokt. Vår kropp förvaltar vi, även den med varierande resultat beroende på hur ekonomiskt läskunniga vi är och vi förvaltar förtroenden, talanger, kontakter, kunskap, insikter och en hel massa andra saker.

Man kan lägga ett ekonomiskt perspektiv till ALLT som vi människor har i våra liv och detta helt och hållet utan att blanda in varken pengar eller mattematik. Ekonomi är en förmåga som bor mycket närmare sunt förnuft, närvaro och omdöme snarare än matte och pengar och förmågan att summera kolumner.

Överlåt inte dina viktiga beslut i ditt liv till andra människor bara för att de kallar sig för ekonomer. De har andra viktiga talanger, kunskaper och förmågor men en sak som ekonomer ytterst sällan är, det är ekonomiskt läskunniga. Ekonomer är snarare väldigt duktiga på att kategorisera, systematisera, lägga saker i ordning och hålla isär det ena från det andra osv.

De är oftast både bristorienterade och konflikträdda och de följer givna regler snarare än de tänker ut nya saker. De har alla de egenskaper man vill att en duktig bokhållare eller arkeolog skall ha men de är inte ekonomiskt läskunniga. Det behöver du själv vara när det gäller ditt liv, ditt företag, din familj osv.

Börja redan idag med att betrakta hela ditt eget liv från ett ekonomiskt perspektiv. Från ett perspektiv av att det är DU som skall hushålla med ändliga resurser. Livet är faktiskt ändligt precis som det mesta som du har att förvalta i ditt liv. Idag är det så många som pratar om t ex begreppet hållbarhet. För att kunna göra någonting hållbart så MÅSTE man vara ekonomiskt läskunnig, att vara ekonomiskt läskunnig är i princip att fatta vad hållbarhet är.

Vad skulle det innebära för dig att leva ett i sanningen hållbart liv?
Hållbara relationer, hållbar kropp, hållbart företag eller karriär, hållbart kassaflöde, hållbara investeringar osv. Det är vad ekonomisk läskunnighet handlar om.

tisdag 7 mars 2017

Min hustru har Parkinson!

I sammanhanget av sin sjukdom är det viktigt för Pia att vara aktiv och göra saker rent fysiskt. Hon har börjat med boxning, tränar på mer traditionellt gym, tränar med Stockholms sjukhem och försöker rent generellt hålla igång med promenader, golf och cykling med mera. 


Vi är naturligtvis en hel del andra personer inblandade i denna konversation. Dels vi i familjen och nära och kära men även all personal och affärspartners med mera. Hon kom ut på Facebook i början av januari så nu vet i stort sett alla som känner henne.

Hon träffar även en hel del nya vänner numera, vänner som hon delar detta nyfödda intresse med. Dvs intresset för Parkinson i förhållande till sin kropp rent fysiskt och den livsstil hon är rädd att förlora på sikt. Sedan en tid tillbaka är hon sjukskriven på heltid och kan ägna sig fullt ut åt att acceptera, lära sig mer om sig själv och träna på nya saker och det går bra.

Idag när vi hade vårt vanliga samtal med reflektioner av olika slag kom vi in på den tacksamhet som hon har, men givetvis jag också är närvarande till. En tacksamhet som bland annat bottnar i att ha en påverkansgrupp som är ett stödjande utrymme för växt. Vi kom bland annat att prata om värdet av att ha människor omkring en som inte vårdar, tar han om och hjälper till kommande från sina egna behov.

Hon är t ex oerhört konfronterad av sjukvården och enormt tacksam för att hon har t ex mig som respekterar henne och inte håller henne för att "vara sjuk". Hon är konfronterad av att de, och en hel del andra människor, behandlar henne som trasig. Det är en mycket värre sak att bli utsatt för det än att ha motoriska problem med armar och ben.

I samtalet delade hon med sig av att en kvinna hade sagt till henne att hon hade ingen i sitt liv som säger emot henne längre eller som utmanar henne när hon har mörka tankar och känner sig ensam eller ynklig. De som hon har tar bara "hand om henne" och behöver mera av livet än att vara en som är sjuk.. Då slog det mig plötsligt hur viktigt detta är.

Jag skulle vilja beskriva "detta" på följande sätt.

De flesta av oss människor tillfredsställer vårt eget behov av att vara behövda och viktiga genom att lära andra, hjälpa andra och på olika sätt bidra till andra. Ibland så till den milda grad att vi gör dem beroende av oss på olika sätt och det är mest för vår egen skull så klart. Vi kallar det för curling när det gäller barn men det pågår även i många relationer och på våra arbetsplatser.

Det som blir paradoxen är att be om hjälp eller delegera eller på andra sätt sätta andra i arbete därmed blir en god gärning man kan ge andra. Att "be om....", betyder att man ger!
Det är långt ifrån alla som har insett detta och därför är vi människor å andra sidan rätt duktiga på att avfärda hjälp som erbjuds och istället "klara oss själva". Vilket då med samma logik blir att vara snål.

Jag har skrivit om detta förr men det jag insåg i samtalet idag, med Pia, var att det finns en sådan paradox även i sammanhanget av att köpa in på andras troer och strategier. 

Att erbjuda ett bollplank eller en vägg att studsa mot när man själv är svag i tron och destruktiv i tanken är givetvis oerhört centralt. Det kanske är den viktigaste funktionen som en anhörig eller en god vän kan ha, att vara svårvärvad till sin partners eller väns omständigheter även när det är en diagnos som heter duga.

Det kan vara synnerligen kränkande för en människa att bli behandlad som sjuk av sin omgivning. Jag finner det fullt naturligt att många faller in i djup depression och ger upp på sig själva. Tänk att vara håglös och trött på att vara sjuk och bli bemött med medlidande och bli ordinerad att "ta det lugnt" eller "vila lite". Det skulle kunna göra vem som helst rasande inombords, bitter och i slutänden självmordsbenägen.

Det bästa vi människor kan vara för varandra är ytor som ger en respons, likt ett eko från ett ljud, eller en spegling från en spegel, eller en tillbakastuds från en vägg eller ett bollplank. Utan det är vi verkligen ingenting och i dagens samhälle är det en snabbt ökande folksjukdom. Färre och färre människor känner att de studsar mot något och kan därmed inte se värdet i sin egen existens. Det är sorgligt tycker jag.

Vi börjar numera se en enorm motreaktion på alla dessa "vårdare" och "hjälpare" som hänsynslöst missriktat tar hand om stackar människor och som föds av att människor lider. Ser de en till synes utsatt grupp så dras de dit som flugor till en sockerbit och skall skydda, vårda, bädda och boa för dessa "stackars individer".
Det är synnerligen hänsynslöst och självupptaget kan jag tycka som verkligen tror på och lever min vision. Min vision är att Människor är kapabla ledare i sitt liv.

Pia är en fantastisk ledare i sitt liv, har alltid varit och kommer alltid vara. Hon må ha förlorat en hel del förmågor som hon hade och hon må vara upptagen just nu med en hel del om sig själv, sin kropp och inte minst sin emotionella och mentala hälsa. Hur som helst så kommer jag alltid att respektera henne och hennes förmåga att vara en ledare i sitt liv. Det är den inställningen som hjälper henne att vara den för henne bästa varianten av sig själv.
Idag tackade hon mig för det igen, det gör hon varje dag.
Precis som jag tackar henne för det varje dag.

Jag hade aldrig varit den jag är idag utan Pia.
Vi är partners och jag ger aldrig upp på henne. Jag vet dessutom att hon aldrig ger upp på mig.


tisdag 28 februari 2017

Att tro på det man "vet" betyder inte att man vet!

Vad är det som är sant och vad är det som människor bara tror är sant?
Hur vet du att du vet det du vet och inte bara tror det du tror att du vet?

Sådana funderingar hade jag redan som liten och det har inte blivit mindre av den sortens tankar ju äldre jag blivit. Snarare tvärt om så ser jag dagligen saker som många andra människor inte verkar kunna se. Sannolikt för att de inte har tänkt så mycket, de har bara blivit lärda att tro att de vet det som de har blivit lärda att tro.


Jag arbetar ju som bekant med att investera, hjälpa företagare att utveckla och driva sina affärer samt att utbilda andra människor på hur saker och ting fungerar i sammanhanget av ekonomi. Bara den lilla detaljen är spännande tycker jag eftersom de flesta inte ens vet vad ekonomi betyder eller innebär. De tror att det handlar om pengar emedan nästan allt i livet handlar om ekonomi.
Ekonomi är förmågan att hantera, administrera, förvalta och sköta värden av olika slag. Dvs det vi alla gör varje dag, hela dagarna.

I detta jobb stöter jag på en hel del märkliga troer och en av dem är lite att bygga vidare på det jag skrev om igår. Dvs människors oförmåga att se vad som sker mitt framför näsan på dem och i deras dagliga ekonomi, för att deras tro är manipulerad.

Jag investerar bland annat i ett företag i Kenya som planterar skog och gör en hel massa bra saker enligt mitt tycke. De har en ganska speciell affärsidé och finansieringsmodell som passar mig väldigt bra. Enkelt uttryckt kan man beskriva den som en slags återköpsgaranti av kategorin "löfte om någonting", precis som jag beskrev i gårdagens bloggpost. Man kan ge dem €17 som de köper träd och finansierar sin drift med.

För dessa pengar köper de minst ett träd som de lovar att köpa tillbaka för €208,25 enligt en viss avbetalningsplan.
Det är ett löfte om någonting precis som alla andra investeringar. Problemet med de flesta sådana löften är att de bryts mer eller mindre slentrianmässigt som jag också beskrev i detalj i det inlägget. Bortsett från den faktorn så är det ju inget konstigt med investeringar alls. "Ge mig X så får du tillbaka Y senare". Lätt att förstå och vettigt för alla om löftet hålls.

OM löftet hålls!

Det är detta som är nyckelbegreppet i fråga och inget annat. Hur vet man att det är ett löfte som hålls? Skall man fråga "staten" som systematiskt ökar omfånget på de skuldsedlar de gett ut så att värdet på dem sjunker?
Skall man fråga bankerna som vid varje finanskris behöver bli räddade av skattebetalarna och som tillåts att kräva den hjälpen av samma statsapparat?
Eller skall vi fråga försäkringsbolagen som är helt fantastiska när de vill sälja sina saker men som nästan aldrig håller det vi tyckte att de lovade när det väl gäller? Försäkringsbolagen som lurar äldre människor att sätta sig i skuld, för att med pengarna köpa dyra "fondlösningar"!

Det företag som jag jobbar med har hållit vart enda givet löfte i alla avseenden under de 11 år som jag har jobbat med dem. Avkastningen på investeringen, om de håller sin återköpsplan, är dessutom den bästa avkastnings som marknaden kan erbjuda just nu, drygt 12 gånger pengarna över 20 års tid.

Under dessa 11 år har jag samtidigt investerat i en rad andra sammanhang som är kopplade till banker, försäkringsbolag, börsen och inte minst staten men i nio fall av tio så håller de INTE vad de lovade. Better Globe har sedan 7 år tillbaka, helt enligt plan, systematiskt köpt tillbaka de träd som jag köpte av dem under de första åren.
Träd från 2006, 2007, 2008 och upp till träd från 2012 nu senast har de avbetalat på, till mig, i exakt den takt som de har lovat. De håller med andra ord det löfte som hela affären bygger på.

Jag tycker att detta är så himla bra så jag föreslår för alla andra människor att göra samma sak som jag har gjort, köp träd och donationspaket med Better Globe!

Men då konfronteras jag med detta intressanta fenomen att människor i allmänhet inte klarar av att hantera ett sådant faktum. De har blivit lärda en hel massa saker som gör det omöjligt för dem att hantera en så bra affärsuppgörelse med den avkastningen som dessutom är helt utanför den enda fåra som de känner till. Bank, försäkringsbolag, stat!

Dessa tre aktörer har utan att kunna, eller behöva, visa att de står för sina löften, ändå fått obegränsat med förtroende från de som inte kan se att kejsaren är naken. Better Globe är inte uppbackat av staten, har ingen mediauppbackning, öser inte ut några pengar på marknadsföring eller lobbar för sig politiskt.

Det enda de gör är att de avger ett löfte och sedan håller de detta löfte.

Här kommer jag och påvisar att de kan göra en "god" investering i alla tänkbara bemärkelser och få bättre avkastning än vad någon annan seriös aktör kan erbjuda idag. Ett löfte om något som den andra avtalsparten dessutom verkar hålla. Mycket ovanligt!

De enda som pratar om Better Globe är sådana som jag som tycker att detta är värt att sprida till andra. Det enda argument som vi har är att de håller vad de lovar och gör massor av bra saker för oss, för människor som behöver deras hjälp, för världen i stort och för miljön.
Förutom det så är det den bästa investering som du kan göra i detta läge. Köp ett träd för €17 och låt Better Globe köpa tillbaka detta träd successivt från och med fem år och sedan lite per år i 15 år. När hela trädet är tillbakasålt till Better Globe så har du fått €208,25 för det.

Svaret på de inledande frågorna i detta blogginlägg är att titta i den så kallade fysiska verkligheten. Verkar det som att det är si eller så med det du tror är sant, eller är det något du har missat eller saknar förståelse för. Fråga andra, lyssna och tillåt dig att expandera ditt tänkande.

Var noga med vem det är som du utvecklar dina rationella och logiska tankar med. De flesta vill faktiskt inte rubba de cirklar som de redan går runt och runt och runt i. Att lämna sin trygghetszon och ge sig ut i nya banor är en stor utmaning för egot som inuti trygghetszonen har svar på det mesta.

måndag 27 februari 2017

Sanningen om löftet om pengar!

Inflation betyder att allt blir dyrare. 

Är det verkligen sant? Vet gemene man vad inflation är?


Det var frågor som dök upp i huvudet på mig när jag satt och lyssnade på en av storbankerna som i går hade ett informationsmöte för oss kunder. Vet de ens själva vad inflation är?


Låt oss börja med ordet, som i sig antyder att det är någonting som expanderar, utvecklas, blir större eller motsvarande. Inflation ingår i ordgruppen inflate, inflame och liknande ord. Det är som vanligt inget svenskt ord så man får fundera lite på vad det är som ordet urskiljer. Inflation urskiljer att något blåses upp, något fylls upp med luft eller på annat sätt ökar i omfång. Det är vad inflation betyder.

Frågan som anmäler sig då är vad det är som blåses upp och fylls med luft för att öka i omfång?

Valutan kronor, och alla andra valutor också för den delen, är enkelt uttryckt skuldsedlar. Varje krona är ett "löfte om pengar". Det ÄR inte pengar, det är ett löfte om pengar.
Detta är synnerligen viktigt att förstå, för så är det med alla investeringar och allt annat som banker och försäkringsbolag arbetar med. De arbetar aldrig med "the real thing", de arbetar uteslutande med löften om olika saker.

Köper du en aktie så är det ett löfte om utdelning och/eller ett löfte om ett värde senare. Försäkringar är löften om att betala X om du råkar ut för skada eller betala Y när du uppnår en viss ålder osv. Obligationer lika dant osv.
Alla investeringar bygger på samma princip och det är att det du köper eller håller i handen är ett löfte om pengar eller något annat vid ett senare tillfälle.

Så även med valuta, det som de flesta förhåller sig till som pengar.

Problemet är bara att dessa löften bryts mer eller undre rutinmässigt och helt utan att någon skäms eller ber om ursäkt. Man har till och med satt det i system för att transportera värde från medborgarnas fickor till statens och bankernas fickor. Så låter det ju så klart inte i retoriken. I retoriken låter det som att detta är något "man är utsatt för" men det finns ingen naturlag som heter inflation. Inflation är i allra högsta grad skapad på manuell väg och det är det som är den drivande kraften bakom systemet.

Löftet om pengar ja. Vad är det då som ÄR pengar ifall pengar inte är pengar utan valuta? Guld är de pengar man avser. Det är dessa pengar man avger sitt löfte i förhållande till. Enkelt uttryckt kan man beskriva det så här.

Vid ett visst givet tillfälle är pengarna (guldet) och värdet på valutan, eller löftet om pengar eller skuldsedeln (kronorna) lika mycket värda. T ex att 10 kronor och 16 gram guld får du ut samma värde från. Så var det runt 1910. Hade du en tiokronorssedel och 16 gram guld så kunde du köpa exakt samma sak för båda dessa saker. De hade samma värde.

Löftet om pengar till den som hade denna tia i sin hand var ett löfte om ett värde motsvarande 16 gram guld. Guldet var det underliggande riktiga värdet, dvs pengarna. Sedeln var den valuta som man använde för att kvantifiera löftet. Oavsett om man hade det ena eller det andra i sin hand så hade man lika mycket.

När staten sedan behöver driva på sina medborgare att konsumera mera och när staten själv behöver köpa mera så behöver DE mer valuta, mer pengar. Då backar man på sitt löfte och plötsligt får man inte 16 gram guld för sin tia längre, man får bara 15 gram. Detta är ingenting som någon märker för det är ju ytterst få som har guld att jämföra med.
I vissa länder förbjöd man till och med medborgare att äga guld för man ville ta bort möjligheten för folk att kunna jämföra skuldsedelns värde med det underliggande riktiga värdet. Alla som hade guld tvingades att sälja detta till staten för ett fast pris och syftet var att ta bort möjligheten att jämföra för allmänheten.

Endast de som redan hade jättemycket pengar, hanterar sina pengar i riktiga pengar, dvs guld. Vanliga människor lägger sina skuldsedlar på hög och "sparar". Detta med att "spara" har varit en tongivande retorik i alla samhällsstrukturer ända sedan man kom på detta sätt att stjäla pengar från medborgarna i samhället.

Banker och försäkringsbolag fick uppgiften att "sälja" konceptet till folk och staten beredde marken åt dem med lagstiftning och premier till de som gjorde det. Man fick skattelättnader om man pensionssparade och samlade på sig stora volymer av dessa skuldsedlar.

Valuta och guld i förhållande till en Ford 1910
Idag har vi som målsättning i Sverige att ha en inflation, dvs att blåsa upp vår valuta med luft, på 2% per år. Sedan 1910 har värdet på våra skuldsedlar, vår valuta, våra kronor sjunkit många gånger om och det beror på inflationen. Det har producerats så många gånger fler skuldsedlar i form av valutan kronor så det är mest luft i kronan nu för tiden.

Om man 1910 hade 7200 kronor eller ca 4,5 kilo guld så kunde man byta det med en bilhandlare och få en sprillans ny Ford av 1910 års modell.
Om du idag har 4,5 kilo guld så får du upp emot 6 (sex) stycken nya Ford Mondeo av 2016 års modell.
Om du har kvar dina 7200 kronor idag, då får du möjligen tre av de fyra hjul som sitter på en bil av 2016 års modell.

Valuta och guld i förhållande till en Ford 2016
Detta är effekten av att staten medvetet underminerar värdet på skuldsedlarna vi andra kallar för pengar och därmed systematiskt underminerar våra möjligheter att komma ur ekorrhjulet.

Ingenting blir dyrare och dyrare, det är en bluff. Det är ett retoriskt knep som döljer sanningen. I förhållande till riktiga pengar, dvs guld, så blir allting billigare med åren. Det ser ut som att allt blir dyrare för att värdet på valutorna vi använder sjunker ännu mer.

Om människor förstod detta så skulle fler välja att ha sina pengar i guld istället, men då skulle det inte gå att stjäla dem på samma sätt som banker och stat gör idag. Så då vilseleder man istället den breda allmänheten genom att mer eller mindre uteslutande erbjuda aktier och obligationer som sparformer. I retoriken finns ingenting annat, eller hur!

Till och med om du går till banken och vill köpa guld så kan du inte det. Du erbjuds att köpa ett "löfte om guld" igen. Så kallat pappersguld, handlas det med i omfattningen 21 miljarder per dag. Fysiskt guld, dvs guld, handlas det med i omfattningen 8 miljarder per ÅR!!!!!

Så hur var det nu med inflation?
Jo det betyder att valutan som du kallar för pengar blåses upp och ökar i omfång och därmed minskar i värde. Delar man något i två så blir varje del hälften så stor som de två delarna tillsammans. Gör man detta om och om igen så har man snart mer eller mindre värdelösa småbitar av något som en gång i tiden var helt och hade ett värde. Där har du inflation.

De flesta bankrelaterade investeringar är sällan ett löfte som håller det som de lovar. De flesta tror att det är ett löfte om ökat värde men det är det sällan. Det är ett löfte om mer valuta, dvs FLER "pengar" och inte mer pengar. Mer pengar finns bara i en enda form och det är mängden guld. Ökar du din mängd guld så har du mer pengar, annars har du bara fler skuldsedlar med löfte om pengar. :-)

Nu när du vet hur det verkligen fungerar, nu är det upp till dig att tänka själv.

Lycka till!


måndag 24 oktober 2016

Snälla vänner eller goda vänner?

Hur vet man att man har en livskraftig affärsmöjlighet och att det inte bara är en pojk- eller flick-dröm paketerad i en vuxens ordförråd?


Jag träffar dagligen människor som har affärsidéer och planer för sin egen framtid av olika slag. Det är allt möjligt och både högt och lågt men frågan som alltid finns där är ju om detta verkligen är det som kommer att hantera det som de vill få hanterat med hjälp av denna idé?


Ibland luras vi att tro att vi har en hållbar idé eller vision som servar oss för att vi har så "snälla" människor omkring oss. Våra vänner har en tendens att vara extra "snälla" med sådant som de upplever att vi har det svårt med och vi blir curlade till och med av våra vänner. Att ha ett umgänge som bara består av snälla människor som stödjer dina idéer vad helst det handlar om är kanske det mest svekfulla man kan bli utsatt för i livet.

Vissa saker ter sig roligt för oss att hålla på med och det kanske är drömmar som vi har haft sedan barnsben. Oftast handlar det om något "eget" men vad detta "egna" handlar om kan vara väldigt olika. En typisk pojksak att ha "eget" av är bil, kontor, verkstad, maskiner av olika slag eller företag för den delen. En lika stereotyp klassisk flicksak att ha eget av är en dansstudio eller i dagens läge är det kanske en yogastudio, häst, salong, eller någon annan form av praktik typ coachning eller naglar eller motsvarande.

Hur som helst så även om man släpper på dessa stereotyper så kan det konstateras att vi alla har olika former av det där "egna" som vi drömmer om.

Frågan är bara om vi kan skilja på det och på vad andra människor är beredda att betala pengar för att få av oss. Det är nämligen det som är definitionen på om man har en affär eller inte. En verksamhet kan inte existera om det inte finns en affär i den. Hus kan inte finnas, kontor saknar syfte och värde, salonger försvinner från jordens yta om det inte funnes affärer.

Den som drömmer om att bli coach eller frisör eller rallyförare eller bilmekaniker och vill göra detta i någon form av egen regi, måste ställa sig den frågan. Hur ser affären ut? Vem skall betala och varför just till mig?

I dagens läge går det tretton på dussinet av sådant som är vanliga drömmar för oss människor och om man skall in på den marknaden så lär man behöva ha något som är speciellt. Har man inte det och ens vänner ändå säger att man skall "göra det man tror på" så är man mycket illa ute. Om du öppnar en studio si eller så eller om du behöver sponsring för att kunna utöva din dröm som du vill kunna leva på, är då dina vänner beredda att betala för det?

Om inte dina vänner är beredda att betala en viss taxa i timmen för att ha dig som PT eller ingå i din yogaklass eller ta din coachning och de ÄNDÅ tycker att du skall satsa på det, vad är det feedback på?


Min upplevelse från alla dessa möten som jag har med människor är att de har allt för snälla människor omkring sig som inte verkar bry sig ett endaste dug om ifall deras vän lägger ner tid, energi och pengar under många år på att göra något som i slutänden ändå inte kommer att ge dem det resultat som de är ute efter.

För att kunna ta sitt liv till en helt ny extraordinär nivå så krävs det en hel del andra saker och riktigt målmedvetet arbete under en viss tid. För att detta skall kännas värt det så vill det till att det jag satsar på också kan leverera det jag vill ha. En mentor till mig sa en gång att "om du hittar din affärsmodell så måste du investera massivt med tid, energi och kanske pengar. Då vill det till att den affärsmodell som du satsar på också kan leverera det som du vill ha."

Låt inte dina snälla curlande vänner föra dig bakom ljuset och hålla dig kvar i en dröm som kanske aldrig blir av. Sluta drömma och börja istället att skapa mål och resultat i livet genom att ta dig själv och ditt projekt på allvar. Sök upp människor som inte säger det de behöver säga för att allt skall vara som det är och ingenting skall förändras.

Sök upp människor som tror på dig, som tror att du kan mer än att bara fortsätta jaga en pojk- eller flickdröm för nu kan du såååååå mycket mer. Du har kapaciteter och förmågor och kunskaper idag som du inte hade på den tiden då du trodde på tomten och levde dig in i sagor av olika slag.

Hur det än är och vad man än har för åsikt i frågan så behöver vi alla minst ett riktigt bra kassaflöde i livet och det skapas bara på ett enda sätt och det är genom affärer. Vad har DU för affär som skapar DITT kassaflöde i livet?

Att "investera" som en sparare är en barnlek jämfört med att skapa kassaflöde!

söndag 23 oktober 2016

Allt är möjligt men du kan inte få allt du vill

Förmågan att kunna acceptera ett nej och ändå hålla sina egna målsättningar vid liv och klara av att driva sina projekt framåt i alla fall, är en svår sak. Eller är det det? Är det en svår sak på riktigt eller är det bara så att vi är olika duktiga på det?


Det sägs ju att en entreprenör aldrig ger upp och våra samhällen runt om i världen bygger ju på att det finns entreprenörer som driver sina affärer och gör att saker och ting utvecklas. Har dessa entreprenörer en gen som skapar detta eller vad kan det vara som gör att vissa kan och andra kan inte?


När jag var liten så hade jag fördelen av att ha en pappa som var ganska bestämd på saker och ting, en auktoritär person fast med gott hjärta. Pappa var aldrig elak eller diktatorisk och han slog oss aldrig, det är inte det jag menar eller vill kasta ljus på här. Pappa var mera av en värdig person som man såg upp till, en man på alla sätt och vis. Vältalig, framgångsrik, klok och beslutsam.

Som barn var jag som de flesta andra och jag ville mycket och hittade på en hel massa hyss. Jag var obetänksam och skapade i allt detta en hel del oreda precis som de flesta kreativa barn.

Kombinationen av detta blev att min pappa från tid till annan fick sätta ner foten och säga "Nej!" med skarp blick och så mycket auktoritet han kunde mobilisera och då visste jag så klart att jag inte skulle driva den frågan längre. Jag visste med åren exakt när pappas nej verkligen betydde nej och när jag kunde fortsätta att tjata och lägga fram mina tankar för honom.

Min mamma hade också en väldigt tydlig personlighet som hon bidrog med och det var att hon stöttade mig i att vilja saker och tro på mig själv men att jag naturligtvis behövde lyssna på och lyda min pappa. En klassisk familjeuppsättning a´la 60-talet med andra ord.

När 70-talet kom var jag 12-22 år och då blev det än svårare att stå ut med alla nej, regler och rätt/fel som fanns. Min pappa var fortfarande en auktoritet i mitt liv och jag ville inte medvetet gå emot honom men jag ville ju å andra sidan så himla mycket annat som han inte verkade förstå hur viktigt detta var för mig. Min mamma var fortfarande för mig och tyckte att jag skulle ta ut mina egna riktningar i livet och göra saker som jag trodde på och detta är min poäng med resonemanget.

Jag tror att denna kombo i min uppväxt har bidragit till att jag kan höra ett nej, jag kan acceptera ett nej och jag kan förhålla mig till ett nej på ett civiliserat och respektfullt sätt. Jag inser dock att det inte är slutet på konversationen och stoppet för mig. Människor må säga nej från tid till annan för de vet naturligtvis inte det som jag vet. De har inte min vision, de vet inte vad jag ser eller tänker eller har för planer.

Jag kan göra så gott jag kan med att förklara och förtydliga och värva till min idé eller plan eller framtid men det betyder inte att de har förmågan att se den i alla fall. Då säger den nej så klart.

Ett nej betyder bara att just där och då så ser de inte möjligheten som jag ser men jag kommer förr eller senare att få dem att se den. Jag kommer att utbilda dem på det de behöver utbildning på eller förtydliga det som behöver förtydligas eller ändra det som behöver ändras så att de till slut ser att de är ett ja, till min idé eller plan.

Det är detta som gör att vissa människor är företagsamma i sina liv och skapar sina framtider, skapar arbetstillfällen, bygger samhällen och för sina egna och andras liv framåt. Det är helt enkelt människor som kan respektera ett nej och samtidigt inse att ett nej bara är ett tillfälligt uttryck för vad jag kan förstå och se om just den saken i sammanhanget av mitt liv.

Jag har aldrig fått ett nej i hela mitt liv utan att ställa mig frågan om vem jag behöver vara och vad jag behöver göra för att få ett ja eller samtycke i den frågan. Jag tror att det är en färdighet som jag har erhållit bland annat av att ha en far som från tid till annan sa nej till mig och en mor som uppmuntrade mig att tro på mig själv och det jag vill ha eller göra i livet.

Självklart så är ju detta en fråga om hur viktigt den där saken är och om den på riktigt är bra för något större än bara för mig. Hela mitt resonemang bygger så klart på att man vill saker som servar andra och är för mänskligheten men det får jag återkomma om i ett annat inlägg.  :-)

onsdag 7 september 2016

Jag har en mörk dag idag

Jag upplever att jag på riktigt inte kan hjälpa mina barn och barnbarn att tolka världen och förbereda sig för ett liv som fungerar. Jag vet nämligen inte vad ett liv som fungerar betyder om några år. Jag är på riktigt förvirrad, en smula rädd och jag känner mig självupptagen när jag märker att jag är glad över att jag har så pass många år på nacken att jag faktiskt kan sluta bry mig om det.


Jag är snart 58 år och jag har ett gott liv. Jag har tjänat ihop de pengar jag behöver för resten av mitt liv, jag har multipla inkomstkällor, en hygglig bostad, barnbarn, vänner och en fantastisk hustru. Jag driver 8 företag idag men jag börjar verkligen svettas på överläppen för nu går det fort med utvecklingen, eller snarare omvandlingen av det samhälle vi lever i.

Jag hör ju hur jobbretoriken fortfarande härskar och jag ser inga nya grepp på den ekonomiska arenan när jag lyssnar på politikerna.

Om jag drev Sverige på samma sätt som jag driver mina bolag då skulle jag samla alla partier i ett och samma rum och hålla ett krismöte. Jag skulle inleda med att vädja till var och ens storhet och be alla upphöra med att låtsasbråka om småsaker för nu är det faktiskt på riktigt. Nu står vi inför en förändring som ingen av oss kan tänka ut eller hantera, om vi samtidigt skall spela upp det som förväntas av oss av vår publik, väljarna och deras herrar media.

Jag skulle förklarat för mina vänner i detta rum att ingen av oss tror på riktigt att vi kommer att kunna skapa nya jobb eller ens behålla de jobb som finns. Det kommer aldrig mer att etableras någon fabrik eller tillverkningsindustri eller monteringsanläggning i Sverige.
Inget företag kommer att satsa på decentralisering och etablera sig på landsbygden och i så fall kommer det ändå inte att ske i flera olika landsdelar utan möjligen på en enda ort om vi har tur.

Snarare kommer koncentrationen kring våra tre lite större städer att öka ytterligare och i samma takt kommer arbetslösheten i förorterna att öka dramatiskt.

Vissa branscher som vi för bara 5 år sedan betraktade som eviga och som man alltid kommer att ha förefaller numera att kunna försvinna när som helst. Budbilar och transporter kan snart hanteras förarlöst, bussar och bilar behöver inte köras av människor längre. Taxi!!!?
Kassabatterier i storvaruhusen kan snart automatiseras och vem vet hur långt detta kan gå med helt personallösa supergallerior osv.

Nästan alla pengar vi har i statskassan kommer från den skatt vi tar ut från människors inkomster från tjänst och den skatt som vi tar ut från företag som har verksamhet inom landets gränser. Båda dessa inkomstkällor är ytterst tveksamma i framtiden och därmed har vi nästan ingen budget kvar att finansiera alla våra kringtjänster med. Alla de jobb som är skapade tack vare entreprenörers och företags förmåga att kunna skapa jobb.

Allt det som vi kallar för vård och omsorg, alla samhällstjänster som polis, brandkår, kommunaltrafiken, stadshuset och alla myndigheter. Rubb som stubb existerar ju tack vare att entreprenörerna skapar jobb och därmed existerar samhället. Utan det, inget samhälle.

Vi kommer dessutom att få svårare och svårare för att i våra skolor kunna erbjuda den kvalité på utbildning som idag görs tillgänglig via nätet från alla möjliga delar av världen. Fler och fler människor kommer att behövas inom sjuk och äldrevården men vi har ju inga pengar att betala dem, så kvalitén kommer att bli lidande.

Kort och gott mina damer och herrar så har vi en stor kris mitt framför näsan på oss och vi kan inte längre vara där ute i media och lura människor till att tro på mig och mitt parti bara för att sedan se oss misslyckas kapitalt och sedan rösta på er andra fyra år senare bara för att se er misslyckas så att jag återigen får en chans osv.

Vi behöver bli ärliga med varandra och ärliga med det Svenska folket. Vi kan inte längre skjuta denna fråga på framtiden. Människor förtjänar att få höra sanningen så att de som kan och vill, ges en möjlighet att ordna för sin försörjning på annat sätt.

Pensionspengar och andra typer av löften som politiker har gjort före oss är ju som bekant borta och intecknade redan. Vi har inga riktiga pengar, vi har bara skulder och tillgångar som är på låtsas så vad skall vi göra, vi har en riktig kris?

Ungefär så skulle jag inleda mitt anförande till alla de som på ett eller annat sätt är anförtrodda ansvaret att leda detta land. Det var på detta sätt som ledarna samlade alla olika partiinriktningar bakom sig inför hotet av andra världskriget. Då var hotbilden lätt att se och krisen som fanns att hantera var uppenbar. Idag ser hotet lite annorlunda ut men digniteten är minst den samma som då.

Jag har tyvärr ingen poäng med detta blogginlägg för idag har jag som sagt en mörk dag. Jag kanske har en öppning i morgon, vi får se.  :-)